På kvällen så låg jag och tittade upp på mina Justin Bieber-postrar i taket och tänkte att snart skulle jag äntligen få se honom på riktigt. Även om jag skulle sakna sverige så tänkte jag också på hur roligt det skulle bli att börja ett helt nytt liv långt härifrån...

---

Nästa morgon väckte pappa mig tidigt, men jag orkade som vanligt inte gå upp utan låg kvar och var extremt trött för klockan var bara fyra och jag hade legat uppe och läst Justin Bieber noveller till klockan 2.

 

-REBECCA gå upp nu! annars missar vi flyget!

Jag släpade mig upp och borstade tänderna och sminkade mig lite. Håret orkade jag inte bry mig om och jag satte bara upp det i en bulle på huvudet.

 

När vi var framme vid flygplatsen så mötte vi Mimmi som hade minst 100000 kg bagage med sig.

Sista dagen i skolan igår hade varit rätt så sorglig, för jag var tvungen att säga hejdå till folk jag hade känt sedan dagis. Men nu kändes det ändå befriande att komma härifrån för det var vinter i Sverige och minst en meter snö och jag längtade bort till ett mycket mer varmare ställe.

 

Vi checkade in bagaget och gick igenom tullen. Sedan gick vi runt i lite Taxfree butiker och tog en fika, frukost för mig. Efter ett tag ropade de i högtalaren att det var dags att gå till våran gate.

 

Väl ombord på flygplanet så märkte jag att pappa var lite nervös och hade något att säga. När planet väl hade lyft så började han:

- Jag har något att berätta som jag borde ha sagt tidigare...

- Va vadå? sa jag och kände mig lite illa till mods.

- Det är så att jag har träffat någon på en jobbresa som råkar bo i Atlanta nära där vi bor.

- ÄR DET DÄRFÖR VI SKA FLYTTA? Skrek jag.

- Nej, nej jag har ju fått ett jobb med.

- Varför har jag inte fått veta något?!

- För att jag trodde att du skulle reagera såhär....

- Jag vet ju inte ens vem det är!

- Just därför ska vi på middag till hos henne imorgon så att du får lära känna henne.

- Seriöst, du är helt körd.

Jag vände mig åt fönsterhållet där Mimmi satt, gav henne en menande blick och bestämde mig för att ignorera pappa under resten av flygresan. Eftersom att det var väldigt sköna flygstolar satte jag mig till rätta och satte på mig hörlurarna som spelade "Down to earth" på högsta volym och somnade efter en stund.

 

Jag vaknade till av att pappa sa att vi var framme i Atlanta. Jag ignorerade honom, för jag var fortfarande sur på honom. Men jag log glatt åt Mimmi som satt vid andra sidan av mig. När jag gick ur flygplanet kände jag en varm vindpust och det kändes härligt att äntligen vara framme...

---

Förlåt för lite tråkiga kapitel i början men det är bara för att ni ska komma in i "handlingen".

Vad tycker ni hit tills?

KOMMENTERA!

Made by Rosanna & Therese